Brasseriet 8586 – bland båtvrak och oljefat i Haga, Göteborg

Vi tar en dagstur till Västkustens Pärla Göteborg, flerfaldigt utsedd till Sveriges hetaste sommarstad. Här tänker vi låta oss inspireras och vidga våra vyer. Med våra kameror i högsta hugg går vi lös på gator och torg, hungriga på inspiration. Och vi får vad vi vill ha. Redan vid “porten” till shoppingstöket Haga, en av Göteborgs äldsta stadsdelar drar nyfikenheten och ögat in oss i en av de mest inspirerande lokaler vi skådat. Adressen är Haga Nygata 35c.

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Vi är tidiga, och vid en bardisk sitter Sebastian och förbereder dagens meny. Han ler hjärtligt och välkomnande och är nog van vid kameran som ständigt dokumenterar miljön och detaljerna. För Brasseriet 8586’s inredning kan knappast lämna någon oberörd. Inte heller uppraddningen av sötsaker vid disken. Förmodligen gör de flestas insulinnivå ett bungyjump bara vid åsynen av alla dessa läckerheter som möter en när man kliver in.

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen
Fotograf ©Ingemar Martinsson

Något kulinariskt utlåtande kan vi inte ge oss in på då vi just innan klivit ut från ett annat café där vi åtnjutit vår frukost. Men med tanke på Brasseriets samarbete med Douglas Spiik, en världskändis från dessertmästarna och VM-mästarna kan vi ju inte tro annat än att smaklökarna skulle joine insulinet i sitt bungyjump. 

För oss blir det ögat och linsen som får sitt. Kreativiteten som spritter fram ur varje detalj i inredningen är för kameran som en insulininjektion måste vara för diabetikern. 

Fotograf ©Ingemar Martinsson
Fotograf ©Ingemar Martinsson
Fotograf ©Ingemar Martinsson
Fotograf ©Kristin Oladatter Steen
Fotograf ©Kristin Oladatter Steen

Borden och disken är tillverkade av delar från en 80 år gammal båt, styckad i bitar och hämtad från Indonesien. Stolar och andra detaljer från gamla oljefat. Lampor gjorda av köttkvarnar och termometrar. Och konsten på väggarna är målad av Sebastian, som i övrigt ligger bakom de flesta idéer till skapandet av Brasseriet. 

Det är kreativt, det är inspirerande, och det är förbaskat läckert! Och fruktansvärt frustrerande att våra magar redan är fulla och vi inte kan få njuta av läckerheterna vid disken. Vi måste med andra ord återkomma hit en annan gång, till Brasseriet 8586. Tills dess tackar vi för att vi fick fritt fotografera och njuta av alla detaljer och synintryck.
Hem Brasseriet 8586

©Oladatter 2017  &  ©IMPHOTO 2017. All rights reserved

Svart/vitt och fina färger

Av hoppet och tron jag säkerligen finna
de vackraste finaste trådar jag spinna.
Färgrika och sköra som livet självt
som påminning om när livet var kärvt.

Av trådarna jag väva de vackraste drömmar
med tjusigt broderade färgrika sömmar.
Inga ytliga drömmar om pengar och beröm
nej, närhet och värme, det är min dröm.

Drömmar fyllda med färg och magi
hela mitt inre skall rymmas däri.
Precis som livet är menat att vara
berusning, förtjusning, allt annat må fara.

Murar jag riva och broar jag bygga
förintelsens skugga långsamt må skygga.
En värld fylld av regnbågens alla nyanser
är vad jag vill ha, jag tar mina chanser.

Featured image ©IMPHOTO

©Kristin Oladatter 2017 All rights reserved

Together for a Sunday in the Park – A documentary of our Time

The Sundays in the park is looking slightly different…

The surreal feeling of time standing still.

The new togetherness makes me feel yet more alone.

No eye contact. No smiles to brighten your day.

And I wonder; what are we learning?  What wisdom will be the outcome?

At least we are getting outside our doorsteps?

I feel old…

I feel scared.

For these monsters are starting to feel very real!

And I am LOST

 

All rights reserved. Copyright ©Oladatter 2016

Gallery

Wildheart – a true tale from the forest

This slideshow requires JavaScript.

Death called her name

The Calling from the Forest, even louder

Sticks lying there, quietly on the ground.

No eyes. No mouths. No visible hearts. Yet speaking to her.

 

With her tender hands she brings them to her place

Giving them  faces

Giving them words.

And they speak. The words of wisdom. The words of enlightment.

 

Her friends. Close to her heart.

Returning her gift.

Giving her life. Bringing her joy.

Tell me; who would not cry, letting go of such friends?

 

image
“The forest is my University and the sticks are uniquely inspiring teachers”
image
“My professional stick picking is my revolution against the law of Jante”

Stick Art by Vildhjärta:

Want more? Vildhjärta

All pictures by ©IM Photo  ©Oladatter All rights reserved

Gallery

Why spend hours at a restaurant without having a bite – A study of creativity

I’m not talking about working in it. No, I’m talking about taking your camera out for a walk on the street. Suddenly your eyes are drawn to the outside look of a restaurant. The place is closed but the door is open. And you simply cant help it, you just need to take a look inside. What you see don’t satisfy you. You want to see more. So you keep on, drawn by your curiosity and excitement.

A bit further inside you see a man.  You ask him if it’s ok if you take a look around and take some pictures of all the beauty they have created. The answer is “yes, please take as many pictures as you like. And suddenly you realize you are in Edens Garden. Or in this case you are actually in Mylos Garden.

Enjoy. As I did. I cant’t tell you whether the food they are serving will satisfy your stomach. But I can promise you that every square meter of this garden restaurant will satisfy your eyes, your soul, and your camera lens. Is it even possible that anything can taste bad in this enviroment, I wonder.

So. If you ever go to the Greek Island of Crete; don’t miss out going to Platanias and visit Mylos Garden. If you eat? Welcome to let me know:-)

Bon Appetit!

Mylos Garden, Crete

 

All photos by ©IM Photo  ©Oladatter  All rights reserved

 

 

Good Timber- poem by Douglas Malloch

The tree that never had to fight
For sun and sky and air and light,
But stood out in the open plain
And always got its share of rain,
Never became a forest king
But lived and died a scrubby thing.

image
The man who never had to toil
To gain and farm his patch of soil,
Who never had to win his share
Of sun and sky and light and air,
Never became a manly man
But lived and died as he began.

image
Good timber does not grow with ease:
The stronger wind, the stronger trees;
The further sky, the greater length;
The more the storm, the more the strength.
By sun and cold, by rain and snow,
In trees and men good timbers grow.

image
Where thickest lies the forest growth,
We find the patriarchs of both.
And they hold counsel with the stars
Whose broken branches show the scars
Of many winds and much of strife.
This is the common law of life.

image