Svart/vitt och fina färger

Av hoppet och tron jag säkerligen finna
de vackraste finaste trådar jag spinna.
Färgrika och sköra som livet självt
som påminning om när livet var kärvt.

Av trådarna jag väva de vackraste drömmar
med tjusigt broderade färgrika sömmar.
Inga ytliga drömmar om pengar och beröm
nej, närhet och värme, det är min dröm.

Drömmar fyllda med färg och magi
hela mitt inre skall rymmas däri.
Precis som livet är menat att vara
berusning, förtjusning, allt annat må fara.

Murar jag riva och broar jag bygga
förintelsens skugga långsamt må skygga.
En värld fylld av regnbågens alla nyanser
är vad jag vill ha, jag tar mina chanser.

Featured image ©IMPHOTO

©Kristin Oladatter 2017 All rights reserved

Hopp

Det är på den tiden
när motorcykeln står på gården
när vitt byts mot vitt på marken
och glasets innehåll går från rött och vitt till rosa.

Det är på den tiden
när spindlarnas flitighet syns på varje stock och i varje vrå
när fönstren går från lätt skitiga till pinsamt skitiga
och det prickar i ansiktet när porerna öppnas i solvärmen.

Det är på den tiden
när tjocka jackor försvinner och skor byts ut i hallen 
när fötterna får känna var minsta ojämnhet i underlaget
och musiken flyttar ut i den fria natur.

Det är på den tiden
när man möter rödögda människor på gator och torg
när testosteronstinna hannar pinkar revir i sina trädgårdar
och lämnar efter sig en doft av diesel och bensin.

Det är då
som stela uppdragna axlar mot kyla och vind glöms.
Det är då
som skyffel och dubbar och kängor glöms.

Det är då som allting liksom händer.
Det är då som livet plötsligt vänder.

©Oladatter 2017. All rights reserved

The Wild-Wood Anemone- by Robert Burns Wilson

Here in the wilds, unmarked of men,
Dost thou lift up thine eye;
A little while to bloom, and then,
Unmarked of men, to die.
So sweet — so fair —
I wonder where
Thy spirit then shall fly?

image

A little while for sun and cheer,
A little while for song,
A little space for dreaming here,
Thou canst not tarry long;
Slight — and so pale,
So fair and frail —
What heart could do thee wrong?

image

” A little while! A little while, ”
The brook doth sing full near,
But ever doth thy beauty smile
Well pleased that song to hear.
Lone and so weak,
Thy bended cheek
Is blanched, but not with fear.

image

A little while thy star shall gleam
Beside this tinkling burn,
But this thy gentle life doth seem
A book I fain would learn.
No help — no stay,
Thou must away,
And never more return.

image

The storm-cloud glooms above thy head,
The rain falls fast and free,
Then doth the broad may-apple spread
Her sheltering leaf for thee;
And at thy side
The dimpling tide
Laughs out aloud in glee.

image

Thou canst not know the heavy heart
That beats against this breast,
The stifled cries that vainly start
From anguish and unrest —
‘Tis well — ’tis well,
Life is but hell,
When hope is left unblest.

image

The raindrop glistens on the leaf,
The dogwood gleams like snow,
The earth is fair beyond belief,
And oh, this air doth blow
As it had fanned
That far-off land
Where sorrow can not go.

image

Content! Content! Thy sweet content
Hath made thy life divine;
I would my weary soul were blent
With that pure soul of thine,
I am but blind,
I can not find
A balm to comfort mine.

 

image

 

 

Good Timber- poem by Douglas Malloch

The tree that never had to fight
For sun and sky and air and light,
But stood out in the open plain
And always got its share of rain,
Never became a forest king
But lived and died a scrubby thing.

image
The man who never had to toil
To gain and farm his patch of soil,
Who never had to win his share
Of sun and sky and light and air,
Never became a manly man
But lived and died as he began.

image
Good timber does not grow with ease:
The stronger wind, the stronger trees;
The further sky, the greater length;
The more the storm, the more the strength.
By sun and cold, by rain and snow,
In trees and men good timbers grow.

image
Where thickest lies the forest growth,
We find the patriarchs of both.
And they hold counsel with the stars
Whose broken branches show the scars
Of many winds and much of strife.
This is the common law of life.

image