Ateljé Wessmark -med öga för detaljer 

I en gammal skola i Kils Kommun i Värmland har konstnärsparet Wessmark flyttat in. Under två års tid har de renoverat och skapat sig både ett hem och en arbetsplats med vida utsikt över nära och mera fjärran landskap. Nu har de även öppnat dörrarna för alla oss andra så att vi kan få skåda, inspireras, förundras och betagas av deras plats och deras konst.

För det gör man, förundras och betagas. Och ibland tänker man att det är omöjligt det man ser, fast man så gott vet att det där o’et inte alls hör ihop med ordet möjligt. För allt är möjligt, i någon form. För Johannes Wessmark till exempel så var det fullt möjligt att på egen hand lära sig fotorealistiskt målande, gott hjälpt av ett till synes sällsynt öga för detaljer tillsammans med ett tålamod få människor förunnat. Något han hade med sig redan som liten pojke när han gjorde sina in-i-minsta-detalj-teckningar. I dag har blyertsen ersatts av air-brush, penslar, olja och acryl. Med dessa verktyg i hand går han lös på papper och duk, i storformat. Motiven, oftast modell -och landskapsbilder men även stilleben och porträtt, hämtar han hem med hjälp av kameran. Sedan börjar arbetet.

Photo: Ingemar Martinsson
“Agnes in backlight” by the artist Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
Work in progress. The artist, Johannes Wessmark is present. Photo: Ingemar Martinsson
 Det är Johannes som möter oss när vi kommer. Det är Johannes som visar oss runt, berättar och svarar på alla våra frågor. Det känns naturligt, nära, personligt och väldigt trevligt att det är konstnären själv som är på plats. Det liksom berör mera då. Men det betyder inte att den andra halvan av paret inte finns närvarande. Johannes fru, Annika Kakka Wessmark är i allra högsta grad närvarande med sina målningar, ord och dikter, och också som modell i några av Johannes målningar och i sina egna självporträtt.
“Still standing” Acrylic on linen by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
 Johannes målning “Still standing” bär på en alldeles egen historia. Den är målad efter ett foto som Johannes far i sin tid tog under tiden han jobbade som ortopedläkare i Algeriet på 60-talet. Den är fantastiskt målad, sann och gripande. Och på skåpet under tavlan ligger den gamla protesen som bars av den avbildade och avmålade mannen. Som kronan på verket kan man säga, fast under.
“The crown” in acrylic and oil by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
Painting by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
“Hanna” in acrylic and oil by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
From the studio and workspace. Paintings by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
Dikt av Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
 KOM

Kom rynkor och kom gråa hår
kom bråck och grop på mina lår
Likt välgjort konstverk formas jag
får flera detaljer varje dag
Till slut mitt värde är på topp
med praktfullt dekorerad kropp

 By Annika Kakka Wessmark

Painting by Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
Paintings by Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
Paintings by Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
Paintings by Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson
 Annikas konst är mera blandat. Förutom sina fotorealistiska tavlor som även hon gör så skapar hon också sina mera lekfulla och tankeväckande tavlor. Och så skriver hon. I fönsterbrädor och på andra platser finns några små inramade målningar med hennes trevliga dikter i. Som älskare av det skrivna ordet kommer jag hem, googlar och söker för att hitta flera ord. Jag tyckte om det jag läste och vill ha mer. Men jag lyckas inte. Det kanske inte är orden som dominerar skapandet. En bild säger ju som vi vet mer än 1000 ord. Som hennes målning av den multitaskande kvinnan med 3 par armar. Den talar sitt tydliga språk. Hon ser banne mig glad ut i sin multitasking posé, och jag tänker; var glad du för att telefonen du håller i handen inte är vidare smart! Jag får mig i alla fall ett gott skratt här, och skulle gärna haft den på den egna väggen. Sedan gillar jag skarpt porträtten hon gjort av sin man, den stora konstnären. Och mycket mycket mer.
Jag kommer som sagt hem. Jag inser mina begränsningar när det kommer till penslar och färg, och plockar snabbt undan alla mina målarsaker. Åtminstone för ett tag. Möjligheten finns också att de ligger på Blocket inom kort. I stället tar vi våra kameran och vi beger oss ut på utflykt i naturen och på gatorna. För det är här vi hittar inspirationen. I mötet med naturen och i mötet med människorna. En bild säger mer än 1000 ord, javisst. Men jag vill ha båda, för bilden ger mig orden och orden ger mig bilden. Och konstnärsparet Wessmarks arbete ger verkligen både inspiration, lust och kraft att gå ut och söka. 

För den som söker, den har en benägenhet att hitta.

I alla fall hittar DU mycket mera Wessmark här:

Johannes
Annika Kakka
All photos by ©IMPHOTO 2017. Text ©Oladatter 2017. All rights reserved

Words -the magic of Poetry

“Poetry’s a rainbow bursting from our black and white world”

For as long as I can remember I’ve been in love with the written words. Writing diaries since the age of ten, with my head in the books, and not being able to listen to music without trying to catch the lyrics. In fact I’m having a hard time even listening to it if the lyrics sounds bad in my ears.

However. My diaries was not worth reading. In fact, in order to avoid indignity I found they made a nice and warm bonfire on a cold winter day. We do have a lot of those.

Time after time I’m thinking thoughts that I think will make sense on paper. Time after time I try to write them down. Only to realize that they never turn out the way they were supposed to. There is a huge gap between my head and my hand. Just accept it!

So, what does poetry mean to me? As being human I am not unfamiliar with the feeling of loneliness. Sometimes thinking I’m the only one with all these unplesent (AND plesent of course) things going on in my head and my mind. The feeling of being a stranger and a foreigner in this world. Without the right language to communicate and making my voice heard and understood. And even worse, sometimes not have a clue about what others are saying!

That’ s when the words of others comes to you,speaking directly to you. And you feel as if you could have, wished you had, written those words. You didn’t. But luckily for you somebody else wrote it.

And just then, for a short moment of time,  you do realize that you are not alone. Someone else had those simular thoughts. Those simular feelings. And they managed to write them down so that you could find them, read them, maybe take comfort in them. In either way get some kind of pleasure from them.

You are never alone. You just have to allow yourself to find, and to enjoy moments of being in the right context, for you.

“Travelers, there is no path, paths are made by walking” -Antonio Machado

image

image

image

image

image

 

 

The Wild-Wood Anemone- by Robert Burns Wilson

Here in the wilds, unmarked of men,
Dost thou lift up thine eye;
A little while to bloom, and then,
Unmarked of men, to die.
So sweet — so fair —
I wonder where
Thy spirit then shall fly?

image

A little while for sun and cheer,
A little while for song,
A little space for dreaming here,
Thou canst not tarry long;
Slight — and so pale,
So fair and frail —
What heart could do thee wrong?

image

” A little while! A little while, ”
The brook doth sing full near,
But ever doth thy beauty smile
Well pleased that song to hear.
Lone and so weak,
Thy bended cheek
Is blanched, but not with fear.

image

A little while thy star shall gleam
Beside this tinkling burn,
But this thy gentle life doth seem
A book I fain would learn.
No help — no stay,
Thou must away,
And never more return.

image

The storm-cloud glooms above thy head,
The rain falls fast and free,
Then doth the broad may-apple spread
Her sheltering leaf for thee;
And at thy side
The dimpling tide
Laughs out aloud in glee.

image

Thou canst not know the heavy heart
That beats against this breast,
The stifled cries that vainly start
From anguish and unrest —
‘Tis well — ’tis well,
Life is but hell,
When hope is left unblest.

image

The raindrop glistens on the leaf,
The dogwood gleams like snow,
The earth is fair beyond belief,
And oh, this air doth blow
As it had fanned
That far-off land
Where sorrow can not go.

image

Content! Content! Thy sweet content
Hath made thy life divine;
I would my weary soul were blent
With that pure soul of thine,
I am but blind,
I can not find
A balm to comfort mine.

 

image

 

 

Good Timber- poem by Douglas Malloch

The tree that never had to fight
For sun and sky and air and light,
But stood out in the open plain
And always got its share of rain,
Never became a forest king
But lived and died a scrubby thing.

image
The man who never had to toil
To gain and farm his patch of soil,
Who never had to win his share
Of sun and sky and light and air,
Never became a manly man
But lived and died as he began.

image
Good timber does not grow with ease:
The stronger wind, the stronger trees;
The further sky, the greater length;
The more the storm, the more the strength.
By sun and cold, by rain and snow,
In trees and men good timbers grow.

image
Where thickest lies the forest growth,
We find the patriarchs of both.
And they hold counsel with the stars
Whose broken branches show the scars
Of many winds and much of strife.
This is the common law of life.

image