Friskyttarna -recension 

”Friskyttarna”
Författare: Ewa Broberg
Marwa Förlag
Genre: Fantastik
ISBN 978-916394005-7


Med vilja, kraft och mod som drivkraft

För några kvinnor räcker det inte att vara fembarnsmamma. Att i tilägg arbeta som intensivvårdssjuksköterska kanske inte heller räcker alla gånger. Då kan man ge sig i kast med att, under premisserna av NaNoWriMo, skriva en roman på 50 000 ord under en månad. Sedan kan man, eftersom det är få förunnat att få kontrakt med ett stort förlag, starta eget förlag för att själv kunna ge ut sin bok.

Just så kom Ewa Brobergs debutroman Friskyttarna till, en roman inom fantastik-genren som är en blandning av science fiction, fantasy och skräck. Under november månad 2015 satte Ewa sig ned, med en tanke utan plan, och flödesskrev sin berättelse. Nu, två år senare finns boken i handeln, som första delen i en dystopisk triologi.

Handlingen utspelar sig år 2084, 50 år efter det stora kriget år 2035. Huvudpersonen är den unga ingenjören Lilia som lever i Eden, en stad helt skyddad från yttervärlden och där invånarna inte tror det är möjligt att leva utanför stadens murar. Men Lilia, som råkar mycket illa ut i sitt äktenskap tvingas fly, svårt skadad, med hjälp av helarlärlingen Tristan. Utanför murarna visar sig en helt annan värld än förväntat, och deras tillvaro kantas av den ständiga kampen för att överleva.

        Språket är lätt och flyter på bra, med korta tillgängliga meningar och ord. Kärlek finns, både tvåkönad och samkönad. Kärleksintrigerna och andra konflikter finns, och vi kan också bocka av både våld och spänning i olika former. Rent handlingsmässigt kunde boken varit aningen tätare. Min önskan är ändå att läsaren själv kunde få fantisera fram en helt egen plats där historien pågår, i stället för att svenska namn blandas med fiktiva. Huvudkaraktärernas namn samt andra ortsnamn är inte traditionellt svenska, så för mig blir det en liten kalldusch varje gång jag befinner mig i Sverige fast jag är i Nya Pangea.

Att med murar stänga inne eller stänga ute människor ligger i tiden, är en av mina tankar efter att ha läst Friskyttarna. Kanske är det inte enbart dystopiskt att tänka sig världen på det sättet, att alla som lever utanför vår skyddade kupol är rebelliska friskyttar. Kanske blir vår gemensamma planet i slutändan så förstört att vi blir tvungna att leva på konstgjord framställd vätska och näringsinjektioner. Kan man gå så långt som att tänka sig att vissa delar är näst intil en realistisk framtidsvision? Vilken dystopi!

Kanske finns det mer att hämta från Fantastik genren än vad jag har tänkt. Lätt underhållningsläsning är det i alla fall, och spännande till tider, även för en medelålders läsnörd som en själv, vars barndoms böcker dominerades av troll och mytologiska väsen. Det känns inte riktigt rättvist mot boken, som riktar sig till en yngre generation som dagligen slukar Fantasygenren. Men det känns som att även en yngre version av jag själv lätt skulle blivit underhållen av Ewas dystopiska värld och berättelse.

För författaren kan jag bara lyfta på hatten. Att genomföra det hon gjort med Friskyttarna är väl värd min beundran. För när jag för min dagliga kamp för att jaga Jante på dörr så kliver människor som Ewa Broberg så självklart in, knackar mig på axeln och bekräftar det jag egentligen alltid trott, att Jante verkligen är en dålig vän att ha. Tack för den!

Om allt går enligt författarens plan så kan läsaren se fram emot den andra delen, ”Desertörerna,”  i maj 2018. Skriven under november 2016.

Mera Ewa Broberg

https://www.adlibris.com/se/bok/friskyttarna-9789163940057

https://www.bokus.com/bok/9789163940057/friskyttarna/

img_2727
©Kristin Oladatter Steen 2017. All rights reserved.

Det man inte pratar om -Recension

”Det man inte pratar om”
Författare: Pia Sundgren Storm, H-G Storm, Jennie Hultgren
Biografisk
ISBN 978-91-639-4540-3

En mor, en dotter och syster, en maka och psykolog: Tillsammans har de skrivit ”Det man inte pratar om”, en bok om det som inte får hända men som händer, om det vi inte pratar om som vi måste börja prata om. Som berättar om det svåraste, sätter ord på de stora frågorna utan svar, den bottenlösa sorgen, vanmakten, ansvaret och skulden. Men som också beskriver hur kärleken ger kraft att stå upp när man egentligen inte orkar, om mänsklighet, och om mod.  

Det är en bok om självmord, en bok att prata om.

     ”Boken är ingen feelgood bok, eller någon bok om självförverkligande, utan en återgivning av en resa – om verkligheten före, under och efter ett trauma. Den bok som kanske liknar mest den bok jag själv skulle ha velat ha i min hand då, när katastrofen var ett faktum”, beskriver huvudförfattaren på bokens baksida.

2012 satte huvudförfattaren av den nyutgivna ”Det man inte pratar om” sig ned för att skriva sin första text om livet före, under och efter den katastrof som tre år tidigare hade ställt livet på sin spets, då den unga vackra sonen valde att själv avsluta sitt liv. Skrivandet blev snabbt en form för nödvändig terapi, texterna blev många och fick så småningom en egen blogg där de kunde ge tröst och lindring även åt andra. Nu, ytterligare fem år senare går en del av texterna över i bokform.

     Vi får ta del av tre perspektiv på upplevelserna, det är mamma Pias, storasyster Jennies samt maken och psykologen HG:s. Innehållsmässigt låter sig inte boken kommenteras eller analyseras. Det är en mycket välskriven återgivning av författarnas upplevda verklighet. I ett flytande, tillgängligt, öppet och ärligt språk får läsaren ta del av deras tankar, känslor och upplevelser både före, under och efter katastrofen. Boken greppar tag och berör på djupet, man känner med i ilskan, sorgen, maktlösheten, vill sparka, slå och skrika; NEJ!! Detta får inte hända, det får inte vara så! Både boken och känslan greppar, och stannar länge.

      Boken kommer som ett viktigt inlägg i arbetet med att synliggöra den ständigt ökande psykiska ohälsan och självmordsiffran bland unga. Den är mättad med insikter, visdom och klokhet och kommer inte lämna läsaren oberörd. I tillägg till att kunna vara ett igenkännande och kanske en form av tröst för andra drabbade, väcker den både tankar och frågor i oss alla. Att den inte är en feelgood och är helt befriad från klicheer är en oerhörd lättnad.

”Vi måste våga fråga” är något vi ofta hör och läser. Men också, som psykolog HG Storm påpekar i boken, ”inte tillåta samtalet sluta där”, när vi möts av svaret ”jag vet inte”, om vi misstänker att något inte är som det ska. Pia skriver; ”Jag visste inte ens att det fanns en fråga att ställa.” H-G Storms många erfarenheter från sitt arbete med unga i sin roll som psykolog ger ett fint bidrag till boken. Vi får ta del av både hans egna reflektioner, och även en del fakta när han bland annat skriver om hormoner och hjärnans utveckling,  introverta och extroverta, och om posttraumatisk stress vid trauma.

Allt sammantaget är detta en bok jag rekommenderar på det starkaste, för alla att läsa. Vi har inte råd att förlora våra ungdomar, våra söner och döttrar, systrar och bröder. Vi har inte råd att inte prata. Det är vårt allas ansvar.

”Bli en som ser.”
Pia Sundgren Storm

Utgivningsdatum 2017-10-20

https://www.adlibris.com/se/bok/det-man-inte-pratar-om-verkligheten-fore-under-och-efter-ett-trauma-9789163945403
https://www.bokus.com/bok/9789163945403/det-man-inte-pratar-om-verkligheten-fore-under-och-efter-ett-trauma/

Författarens blog hittar du här:
http://piasundgrenraindance.se

Flera kämpar i arbetet med att synliggöra den psykiska ohälsan och självmord bland unga:
http://www.aldrigensam.com
http://suicidezero.se
https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/
img_2534

©Kristin Oladatter 2017. All rights reserved.

Vakna min vän -dikt

Vakna min vän 
där ute gryr dagen 
Vakna min vän 
glöm obehagen 

Låt mig va, låt mig va 
där finns inget jag vill ha! 

Vill stanna i min dröm 
bara stanna i min dröm 
Vacker och varm 
befriad från larm 
Hela världen så öm 
i min dröm 

Nej, vakna min vän 
tiden är Nu 
Vakna min vän 
ge världen ditt Du 

Din dröm känner ingen 
dig äger ingen 
Men ser du, dagen är tingen 
så vakna, stig upp, kliv sen ut i ringen 

img_2345

©Kristin Oladatter 2017 all rights reserved


Självhjälpsapostlarnas kör -dikt

Självhjälpsböcker, miljardindustri.
Är du inte lycklig? Vi hjälper dig att bli.
Att må dåligt är en sjukt bra början.
Men inga problem, vi hjälper dig ut ur sörjan.

Du måste ta kontrollen över ditt liv,
stressa ned, vara positiv.
Leva det liv som du vill leva,
vara här och nu, sluta att vela.

Sluta grubbla, sluta kämpa.
Smila och skratta vill garanterat dämpa,
all ångest och oro du måste ha,
så du kan va’ lycklig varje dag.

Lär känna dig själv, älska det du hittar.
Det är inte så farligt när du väl tittar.
Tyck om dig själv, gärna mer än din nästa.
Det är ju ändå du, som är den bästa.

Så, stilla ditt sinne och stressa ned.
Mindfulness och yoga är bra att börja med.
Vi lovar, du kommer att må så bra!
Gör du inte det, en bok till du må ha.

©Kristin Oladatter Steen 2017. All rights reserved

Featured image Pixabay

Ateljé Wessmark -med öga för detaljer 

I en gammal skola i Kils Kommun i Värmland har konstnärsparet Wessmark flyttat in. Under två års tid har de renoverat och skapat sig både ett hem och en arbetsplats med vida utsikt över nära och mera fjärran landskap. Nu har de även öppnat dörrarna för alla oss andra så att vi kan få skåda, inspireras, förundras och betagas av deras plats och deras konst.

För det gör man, förundras och betagas. Och ibland tänker man att det är omöjligt det man ser, fast man så gott vet att det där o’et inte alls hör ihop med ordet möjligt. För allt är möjligt, i någon form. För Johannes Wessmark till exempel så var det fullt möjligt att på egen hand lära sig fotorealistiskt målande, gott hjälpt av ett till synes sällsynt öga för detaljer tillsammans med ett tålamod få människor förunnat. Något han hade med sig redan som liten pojke när han gjorde sina in-i-minsta-detalj-teckningar. I dag har blyertsen ersatts av air-brush, penslar, olja och acryl. Med dessa verktyg i hand går han lös på papper och duk, i storformat. Motiven, oftast modell -och landskapsbilder men även stilleben och porträtt, hämtar han hem med hjälp av kameran. Sedan börjar arbetet.

Photo: Ingemar Martinsson

”Agnes in backlight” by the artist Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

Work in progress. The artist, Johannes Wessmark is present. Photo: Ingemar Martinsson

 Det är Johannes som möter oss när vi kommer. Det är Johannes som visar oss runt, berättar och svarar på alla våra frågor. Det känns naturligt, nära, personligt och väldigt trevligt att det är konstnären själv som är på plats. Det liksom berör mera då. Men det betyder inte att den andra halvan av paret inte finns närvarande. Johannes fru, Annika Kakka Wessmark är i allra högsta grad närvarande med sina målningar, ord och dikter, och också som modell i några av Johannes målningar och i sina egna självporträtt.

”Still standing” Acrylic on linen by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

 Johannes målning ”Still standing” bär på en alldeles egen historia. Den är målad efter ett foto som Johannes far i sin tid tog under tiden han jobbade som ortopedläkare i Algeriet på 60-talet. Den är fantastiskt målad, sann och gripande. Och på skåpet under tavlan ligger den gamla protesen som bars av den avbildade och avmålade mannen. Som kronan på verket kan man säga, fast under.

”The crown” in acrylic and oil by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

Painting by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

”Hanna” in acrylic and oil by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

From the studio and workspace. Paintings by Johannes Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

Dikt av Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

 KOM

Kom rynkor och kom gråa hår
kom bråck och grop på mina lår
Likt välgjort konstverk formas jag
får flera detaljer varje dag
Till slut mitt värde är på topp
med praktfullt dekorerad kropp

 By Annika Kakka Wessmark

Painting by Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

Paintings by Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

Paintings by Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

Paintings by Annika Kakka Wessmark. Photo: Ingemar Martinsson

 Annikas konst är mera blandat. Förutom sina fotorealistiska tavlor som även hon gör så skapar hon också sina mera lekfulla och tankeväckande tavlor. Och så skriver hon. I fönsterbrädor och på andra platser finns några små inramade målningar med hennes trevliga dikter i. Som älskare av det skrivna ordet kommer jag hem, googlar och söker för att hitta flera ord. Jag tyckte om det jag läste och vill ha mer. Men jag lyckas inte. Det kanske inte är orden som dominerar skapandet. En bild säger ju som vi vet mer än 1000 ord. Som hennes målning av den multitaskande kvinnan med 3 par armar. Den talar sitt tydliga språk. Hon ser banne mig glad ut i sin multitasking posé, och jag tänker; var glad du för att telefonen du håller i handen inte är vidare smart! Jag får mig i alla fall ett gott skratt här, och skulle gärna haft den på den egna väggen. Sedan gillar jag skarpt porträtten hon gjort av sin man, den stora konstnären. Och mycket mycket mer.
Jag kommer som sagt hem. Jag inser mina begränsningar när det kommer till penslar och färg, och plockar snabbt undan alla mina målarsaker. Åtminstone för ett tag. Möjligheten finns också att de ligger på Blocket inom kort. I stället tar vi våra kameran och vi beger oss ut på utflykt i naturen och på gatorna. För det är här vi hittar inspirationen. I mötet med naturen och i mötet med människorna. En bild säger mer än 1000 ord, javisst. Men jag vill ha båda, för bilden ger mig orden och orden ger mig bilden. Och konstnärsparet Wessmarks arbete ger verkligen både inspiration, lust och kraft att gå ut och söka. 

För den som söker, den har en benägenhet att hitta.

I alla fall hittar DU mycket mera Wessmark här:

Johannes
Annika Kakka
All photos by ©IMPHOTO 2017. Text ©Oladatter 2017. All rights reserved

Brasseriet 8586 – bland båtvrak och oljefat i Haga, Göteborg

Vi tar en dagstur till Västkustens Pärla Göteborg, flerfaldigt utsedd till Sveriges hetaste sommarstad. Här tänker vi låta oss inspireras och vidga våra vyer. Med våra kameror i högsta hugg går vi lös på gator och torg, hungriga på inspiration. Och vi får vad vi vill ha. Redan vid ”porten” till shoppingstöket Haga, en av Göteborgs äldsta stadsdelar drar nyfikenheten och ögat in oss i en av de mest inspirerande lokaler vi skådat. Adressen är Haga Nygata 35c.

Fotograf ©Ingemar Martinsson


Vi är tidiga, och vid en bardisk sitter Sebastian och förbereder dagens meny. Han ler hjärtligt och välkomnande och är nog van vid kameran som ständigt dokumenterar miljön och detaljerna. För Brasseriet 8586’s inredning kan knappast lämna någon oberörd. Inte heller uppraddningen av sötsaker vid disken. Förmodligen gör de flestas insulinnivå ett bungyjump bara vid åsynen av alla dessa läckerheter som möter en när man kliver in.

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen

Fotograf ©Ingemar Martinsson


Något kulinariskt utlåtande kan vi inte ge oss in på då vi just innan klivit ut från ett annat café där vi åtnjutit vår frukost. Men med tanke på Brasseriets samarbete med Douglas Spiik, en världskändis från dessertmästarna och VM-mästarna kan vi ju inte tro annat än att smaklökarna skulle joine insulinet i sitt bungyjump. 

För oss blir det ögat och linsen som får sitt. Kreativiteten som spritter fram ur varje detalj i inredningen är för kameran som en insulininjektion måste vara för diabetikern. 

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen


Borden och disken är tillverkade av delar från en 80 år gammal båt, styckad i bitar och hämtad från Indonesien. Stolar och andra detaljer från gamla oljefat. Lampor gjorda av köttkvarnar och termometrar. Och konsten på väggarna är målad av Sebastian, som i övrigt ligger bakom de flesta idéer till skapandet av Brasseriet. 

Det är kreativt, det är inspirerande, och det är förbaskat läckert! Och fruktansvärt frustrerande att våra magar redan är fulla och vi inte kan få njuta av läckerheterna vid disken. Vi måste med andra ord återkomma hit en annan gång, till Brasseriet 8586. Tills dess tackar vi för att vi fick fritt fotografera och njuta av alla detaljer och synintryck.
Hem Brasseriet 8586

©Oladatter 2017  &  ©IMPHOTO 2017. All rights reserved