Black Friday och dödslängtan

”Har du varit i stan i dag?! Har du dödslängtan?
Black Friday, löningshelg, hysteriska barnfamiljer
och galna pensionärer……”

Så skrev sambon i sms’et i går, som svar på mitt när jag, fullkomligt utmattad kom hem och skrev till honom att jag nyss var hemkommen från mardrömstimmar i stan.

Han hade förstås helt rätt. Det var bara det att jag inte hade en tanke på att människor faktiskt gick man ur huse så tidigt på en fredag för att shoppa!!

Nog hade jag i förväg både sms och mailbombats med alla erbjudanden från, vad det verkade, alla affärer jag någonsin handlat hos. Men det fanns aldrig i min värld att jag redan före klockan var 11 skulle behöva tillbringa evigheter med att leta parkeringar och trängas med alla dessa människor i butiker och kassaköer. Jag skulle ju bara snabbt in och fixa lite saker innan jag skulle sätta mig ned med min kompis för lunch och lite prat på favoritcafét, som en trevlig inledning på helgen.

Det finns två anledningar till att jag vanligtvis aldrig spenderar tid i butiker och på köpcentra. Dels klarar inte min hjärna av att hantera alla ljud och intryck där, och dels har jag av rent ekonomiska skäl ingenting där att göra.

Men så finns det en anledning till att jag ändå gör det ibland, och det är just Caféet som jag älskar att tillbringa tid på. Min oas mitt i det stora kaos som annars råder, där människor i lugn och ro sitter ned och faktiskt samtalar med varandra. Jag älskar det livet, och jag älskar min latte med vanilj!

Men nu var det just så, att jag på grund av ganska så snabbt påkomna ändringar i mina ränt kroppsliga dimensioner faktiskt kände mig tvungen att investera i något nytt på klädfronten. Och då passar ju en sådan dag bra, tänkte jag i naiv optimism, när allt är så mycket billigare.

Sagt och gjort.

När lunchen var klar, efter vilken jag hade tänkt skulle bli den fina inledningen på helgen hade jag fortfarande hälften av mina ärenden kvar att göra. Sammanfattningsvis kan man säga att det blev en väldigt lång dag, och en väldigt kort kväll.

Så här i efterhand funderar jag på om många i går kanske blev klara med sina julklappsinköp. Men så är det naturligtvis inte, utan det vi såg i går var bara startskottet på kommande veckors fullkomliga köphysteri inför stundande jul.

Färskt i minnet ser jag framför mig den unga tjejen i kassan i skoaffären, vars ansikte lyste upp i ett stort leende när hon spontant utbrast, ”åh, vad roligt att se att någon tar hand om sina saker,” när jag kom fram med min skoborste, skokräm och skoimpregnering. Är det verkligen så ovanligt, tänker jag, och blir för en kort stund nästan lite glad över min lilla insats för miljön. I nästa ögonblick kommer självrannsakningfrågan; skulle inte jag i själva verket också kommit till kassan med nya skor om allt vore som det brukade vara? Om jag ska vara helt ärlig så tror jag faktiskt det.

Å andra sidan så skulle det kanske kunna bli årets julklapp från stugan; ett skovårdspaket. Skulle ni bli glada då?

©Kristin Oladatter. Featured image ©Ingemar Martinsson 2017. All rights reserved.

©Ingemar Martinsson

Brasseriet 8586 – bland båtvrak och oljefat i Haga, Göteborg

Vi tar en dagstur till Västkustens Pärla Göteborg, flerfaldigt utsedd till Sveriges hetaste sommarstad. Här tänker vi låta oss inspireras och vidga våra vyer. Med våra kameror i högsta hugg går vi lös på gator och torg, hungriga på inspiration. Och vi får vad vi vill ha. Redan vid ”porten” till shoppingstöket Haga, en av Göteborgs äldsta stadsdelar drar nyfikenheten och ögat in oss i en av de mest inspirerande lokaler vi skådat. Adressen är Haga Nygata 35c.

Fotograf ©Ingemar Martinsson


Vi är tidiga, och vid en bardisk sitter Sebastian och förbereder dagens meny. Han ler hjärtligt och välkomnande och är nog van vid kameran som ständigt dokumenterar miljön och detaljerna. För Brasseriet 8586’s inredning kan knappast lämna någon oberörd. Inte heller uppraddningen av sötsaker vid disken. Förmodligen gör de flestas insulinnivå ett bungyjump bara vid åsynen av alla dessa läckerheter som möter en när man kliver in.

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen

Fotograf ©Ingemar Martinsson


Något kulinariskt utlåtande kan vi inte ge oss in på då vi just innan klivit ut från ett annat café där vi åtnjutit vår frukost. Men med tanke på Brasseriets samarbete med Douglas Spiik, en världskändis från dessertmästarna och VM-mästarna kan vi ju inte tro annat än att smaklökarna skulle joine insulinet i sitt bungyjump. 

För oss blir det ögat och linsen som får sitt. Kreativiteten som spritter fram ur varje detalj i inredningen är för kameran som en insulininjektion måste vara för diabetikern. 

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen


Borden och disken är tillverkade av delar från en 80 år gammal båt, styckad i bitar och hämtad från Indonesien. Stolar och andra detaljer från gamla oljefat. Lampor gjorda av köttkvarnar och termometrar. Och konsten på väggarna är målad av Sebastian, som i övrigt ligger bakom de flesta idéer till skapandet av Brasseriet. 

Det är kreativt, det är inspirerande, och det är förbaskat läckert! Och fruktansvärt frustrerande att våra magar redan är fulla och vi inte kan få njuta av läckerheterna vid disken. Vi måste med andra ord återkomma hit en annan gång, till Brasseriet 8586. Tills dess tackar vi för att vi fick fritt fotografera och njuta av alla detaljer och synintryck.
Hem Brasseriet 8586

©Oladatter 2017  &  ©IMPHOTO 2017. All rights reserved