I slutet av grusvägen
på väg till ingenstans,
det övergivna huset.
Omsorgsfullt inbäddad i natur,
det är knappt du ser det.

I en annan tid började naturens kamp,
att återta allt det som möjligt är.
Resten får bli kvar.
Helt ostört kan det tålmodiga arbetet fortgå,
det finns ingen där som hindrar.

Halva taket har ändrat skäpnad.
Från ett rum sträcker sig träd och växter
mot ljuset som strilar in,
från där golvet en gång var tak.

I ett sovrum har endast mössen haft roligt.
Festat loss, på madrasser i en obäddad säng.
Några kläder på en lina väntar på torka,
doftar inte sommaräng, utan mer av rutten myr.
I eldstaden ligger icke-förkolnad ved
med ett fint täcke av mossa.

Om du blundrar kan du höra…
Trummandet av barnafötter över knarrande golv.
Fnitter och skratt genom rummen.
Ljuvliga ljud av kärlek och närhet.
Ekon från förr
ekon från förr

Plötsligt var allt över.
På ett ögonblick?
På ett lyckligt ögonblick,
med tid att säga far väl?

På gårdsplanen står den gamla pärlan,
iklädd sin bruna fina kostym.

©Kristin Oladatter 2018. All rights reserved