Om konsten att tomstirra

Ja, det ÄR faktiskt en konst, att tomstirra. Förr i tiden kallades det att reflektera. Kommer ni ihåg? Hur gamla farbröder satt och smackade på sin pipa och bara stirrade ut i tomma luften? Gummorna gjorde det också, gärna med ett handarbete i händerna. Men reflektera var det de gjorde. En snart bortglömd kunskap kan man tänka.

Jag tomstirrar för fullt just nu. Länge och intenst stirrar jag rakt ut i luften, med e-cigaretten i handen. Min hjärna arbetar, och då måste jag låta den få göra det i fred, tills den har processat färdigt alla de frön som jag sått där uppe.

Utifrån sett ser man till synes ytterst overksam ut. Rentav lat skulle nog många tänka. De skulle bara veta hur många projekt en hjärna kan jobba med, typ samtidigt!

Jag ska gå i en tänkares fotspår, och jag ska gå i mina. Utöver det jobbas det vidare på ett redan gott påbörjat projekt…och ytterligare några fler kommande projekt. NaNoWriMo pågår förresten för fullt just nu, och när jag vaknar i morgon är det nio dagar kvar att komma upp i de 50 000 ord som utmaningen kräver. Inte för att det är så viktigt, men det vore ju sjukt roligt, om det inom dessa nio dagar faktiskt står 50 000 där det just nu står 45 506.

Nej så fan heller om jag är lat! Jag befinner mig faktiskt bara i en extrem icke-fysisk rörelse just nu.

Jag vill faktiskt inte ut. Men jag tittar gärna ut, på det tunna vita täcket som har lagt sig på marken. Samtidigt hör jag hur fåglarna knackar på huset. Mat har de fått, men jag tror de är ute efter fårullen som finns mellan timmerstockarna. Jag tror de vill göra det vinterbonat i sina hem. Bädda om sig, och kura ihop sig i sitt mysiga bo. Precis som jag.

Man skall aldrig underskatta vikten av en tupplur heller. Det säger Niklas Nygren, den utbrände psykiatern som just debuterat med sin bok ”Ett slut, en början,” om en psykiaters funderingar kring sin utmattningsdepression. Jag tror han vet vad han talar om.

Och DET om annat är väl verkligen en konst, att hur som helst bara kunna trycka på knappen som stänger av alla tankar och idéer som ligger och ruvar, för att ta en tupplur.

Vilken tråd ska man egentligen börja nysta i, när det finns så många man vill dra i? För inte har väl min fullkomliga icke-förmåga att icke-prestera något att göra med alla projekten jag ständigt påbörjar!

Jag tror på den där tuppluren. Jag skall bara tomstirra en stund till först. Förresten så tror jag inte det är vidare smart att jag tar den där tuppluren på sängen just nu, för på nattduksbordet ligger tre böcker och väntar på att deras sista sidor skall bli lästa. Går jag dit kommer jag inte kunna låta bli att öppna en av de. Och då blir det ju ingen tupplur, i dag heller.

Hur mycket böcker och text finns det i världen? Och lilla jag tänker att mina ord också en dag ska få finnas i den där enorma massan? Ibland tänker jag att jag nog måste vara lite galen. Så får det väl vara så.

©Kristin Oladatter 2017. All rights reserved.

Från offer till man – recension

”Från offer till man”
Författare Lars-Anders Rolfhamre
Biografisk
Förlag: BrainStretching
ISBN 978-919822170-1

Vad är det att vara en riktig man? Och varför har det tagit så många år att lära sig att älska och acceptera att bli älskad – även av sig själv?

Detta är bara två av alla de frågor som författaren till boken Från offer till man ställer sig.

En familjefar ”vaknar” upp och inser plötsligt att han har egna behov. Men vilka är egentligen behoven, och vem är han? Identitetskrisen är ett faktum, och för att hitta svaren påbörjas en resa i det förflutna. Där finns minnen, både bra och mindre bra, tydliga och mindre tydliga. Med hjälp av dessa kan kopplingar göras och förklaringar hittas. Det blir en lång resa i jakten på identitet med målet att bli en hel människa och man.

SKAM är ett genomgående ledord i boken. Skam att inte vara man, skam att inte vara en bra förälder, skam att inte sörja en förälder, skam att känna skam….Listan är oändligt lång, och med skammen följer naturligtvis även skulden, en helt naturlig följeslagare.

I boken får vi bl.a bekanta oss lite med både HumaNovas arbete och psykosyntesen som terapiform.

Lars-Anders Rolfhamre är Diplomerad samtalsterapeut i psykosyntes, diplomerad handledare och mentor, certifierad handledare i programmet för sorgbearbetning, samt tidigare ordförande i psykosyntesförbundet. Utöver Från offer till man har han även skrivit Reflektioner kring ett samtal, en bok där han delger oss sina tankar från sina tio år som Jourhavande Medmänniska.

Från offer till man är dedikerat och skriven till författarens söner Pelle och Robin. Dels med syftet att lämna släkten och familjens historia och bakgrund vidare, men också för att förklara och berätta sin sanning för nära och kära.

”Livet kan bara förstås baklänges men måste levas framlänges,” sa den existensialistiska filosofen Søren Kierkegaard. Så är det onekligen.
Att se sina ”brister” är stort. Att ta itu med de på det sätt Rolfhamre har gjort är större. Att sedan lämna ut sin berättelse ännu större. Och, förlåt förlåt att jag säger det, men att det är en man som gör detta känns för mig störst av allt!

Jag kan tycka det känns oerhört sorgligt att vi människor känner behovet av att förklara och ursäkta vår person, våra liv och våra val för andra. Men det tycker jag bara tills det slår mig med full kraft hur lycklig jag själv skulle bli om jag fick en sån här bok skriven av mina föräldrar i mina händer. Jag är helt övertygad om att jag redan skulle varit mycket klokare då, och kanske skulle jag slippa att söka och gräva i några av de saker som känns väldigt otydliga och svåra i mitt egna liv.

Kunde Rolfhamre lämnat över detta arbete direkt till sönerna utan att låta det gå i tryck och därmed bli läst av andra, som man kan tycka skall vara utanförstående? Ja, det kunde han säkert. Men nej!! För är det inte just detta vi vill; att motarbeta Sandemoses evigt gnällande Jante? Vi är ju också i en tid där det arbetas intensivt på många plan med att få män att börja prata, eftersom det är de som toppar självmordsstatistiken i landet. Ja, så måste det faktiskt tillåtas, även i det offentliga rummet.

Att sedan boken kunde varit starkare i sin uppbyggnad, att det rent korrektursmässigt finns brister, hål och fel; det väljer jag att ha lite överseende med. Jag har vid några tillfällen känt mig lite osäker i tidsperspektiven i boken. Men som sagt…

Alla texter som kan beröra, som kan väcka tankar och känslor är för mig viktiga och värdefulla. Och det har verkligen Rolfhamres bok gjort. Jag har varit arg, ledsen, sorgsen och förtvivlad. Men jag har också känt både hoppfullhet och förtröstan.
För vi människor har faktiskt inom oss en enorm kraft och styrka att förändra, bara vi vågar se! Och Det har författaren så tydligt sagt till mig, genom Från offer till man.

Vad är det att vara en riktig människa egentligen? Och varför tar det så lång tid att lära sig att älska och acceptera att bli älskad?

Mer info om författaren, hans böcker och arbete hittar du här:

BrainStretching.se

 

Köp boken hos Adlibris

Köp hos Bokus

 

img_2819 

 

 

©Kristin Oladatter Steen 2017. All rights reserved.

Vakna min vän -dikt

Vakna min vän 
där ute gryr dagen 
Vakna min vän 
glöm obehagen 

Låt mig va, låt mig va 
där finns inget jag vill ha! 

Vill stanna i min dröm 
bara stanna i min dröm 
Vacker och varm 
befriad från larm 
Hela världen så öm 
i min dröm 

Nej, vakna min vän 
tiden är Nu 
Vakna min vän 
ge världen ditt Du 

Din dröm känner ingen 
dig äger ingen 
Men ser du, dagen är tingen 
så vakna, stig upp, kliv sen ut i ringen 

img_2345

©Kristin Oladatter 2017 all rights reserved


Svart/vitt och fina färger -dikt

Av hoppet och tron jag säkerligen finna
de vackraste finaste trådar jag spinna.
Färgrika och sköra som livet självt
som påminning om när livet var kärvt.

Av trådarna jag väva de vackraste drömmar
med tjusigt broderade färgrika sömmar.
Inga ytliga drömmar om pengar och beröm
nej, närhet och värme, det är min dröm.

Drömmar fyllda med färg och magi
hela mitt inre skall rymmas däri.
Precis som livet är menat att vara
berusning, förtjusning, allt annat må fara.

Murar jag riva och broar jag bygga
förintelsens skugga långsamt må skygga.
En värld fylld av regnbågens alla nyanser
är vad jag vill ha, jag tar mina chanser.

Featured image ©IMPHOTO

©Kristin Oladatter 2017 All rights reserved