I ett Hav av Ljus -dikt


I ett hav av ljus

under höstens täcke

Själarnas dans


I ett hav av ljus

en vemodig sång

om förgänglighet


I ett hav av ljus

den tysta önskan

Förgätmigej

 

I ett hav av ljus

en stilla viskan

vi ses snart igen


©Ingemar Martinsson 2017


2017©Kristin Oladatter Steen. Featured image ©Ingemar Martinsson. All rights reserved 

 

 

 

Brasseriet 8586 – bland båtvrak och oljefat i Haga, Göteborg

Vi tar en dagstur till Västkustens Pärla Göteborg, flerfaldigt utsedd till Sveriges hetaste sommarstad. Här tänker vi låta oss inspireras och vidga våra vyer. Med våra kameror i högsta hugg går vi lös på gator och torg, hungriga på inspiration. Och vi får vad vi vill ha. Redan vid ”porten” till shoppingstöket Haga, en av Göteborgs äldsta stadsdelar drar nyfikenheten och ögat in oss i en av de mest inspirerande lokaler vi skådat. Adressen är Haga Nygata 35c.

Fotograf ©Ingemar Martinsson


Vi är tidiga, och vid en bardisk sitter Sebastian och förbereder dagens meny. Han ler hjärtligt och välkomnande och är nog van vid kameran som ständigt dokumenterar miljön och detaljerna. För Brasseriet 8586’s inredning kan knappast lämna någon oberörd. Inte heller uppraddningen av sötsaker vid disken. Förmodligen gör de flestas insulinnivå ett bungyjump bara vid åsynen av alla dessa läckerheter som möter en när man kliver in.

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen

Fotograf ©Ingemar Martinsson


Något kulinariskt utlåtande kan vi inte ge oss in på då vi just innan klivit ut från ett annat café där vi åtnjutit vår frukost. Men med tanke på Brasseriets samarbete med Douglas Spiik, en världskändis från dessertmästarna och VM-mästarna kan vi ju inte tro annat än att smaklökarna skulle joine insulinet i sitt bungyjump. 

För oss blir det ögat och linsen som får sitt. Kreativiteten som spritter fram ur varje detalj i inredningen är för kameran som en insulininjektion måste vara för diabetikern. 

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Fotograf ©Ingemar Martinsson

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen

Fotograf ©Kristin Oladatter Steen


Borden och disken är tillverkade av delar från en 80 år gammal båt, styckad i bitar och hämtad från Indonesien. Stolar och andra detaljer från gamla oljefat. Lampor gjorda av köttkvarnar och termometrar. Och konsten på väggarna är målad av Sebastian, som i övrigt ligger bakom de flesta idéer till skapandet av Brasseriet. 

Det är kreativt, det är inspirerande, och det är förbaskat läckert! Och fruktansvärt frustrerande att våra magar redan är fulla och vi inte kan få njuta av läckerheterna vid disken. Vi måste med andra ord återkomma hit en annan gång, till Brasseriet 8586. Tills dess tackar vi för att vi fick fritt fotografera och njuta av alla detaljer och synintryck.
Hem Brasseriet 8586

©Oladatter 2017  &  ©IMPHOTO 2017. All rights reserved

Haunted

The terror of emptiness is switched on.
Turning the page is never enough. In the absence of redemptive words and the right tools for conciliation you are thrown back in time in an blink of an eye. Your automatic pilot has done it’s job, responing to triggers before you even noticed.
You been here before, in the place you fear and hate the most. Yet it’s the most familiar place. The closest is suddenly the most remote.
Wearing only the mantle of pain and mourning you are walking in the ruins, like the unhappy migrant permanently resident in the ports of loneliness. Houses built by the furious sledgehammer, the nails of mistrust and the barbed wire of bitterness will always collapse as easy as the house of cards in the wind, by the weight of words landing wrong.
The deepest wounds are not made by the sharpest knifes, but by the lies, the betrayals and the distance. Words needed to be asked for has no value, attention needed to be begged for has no meaning.
The smell of loneliness, so familiar.
There’s no old man next door to run to, always ready to serve sweet desserts together with comforting words by an old kitchen table. There’s no dog lying by your feets looking at you with warm and trusting eyes.
There’s nowhere to run but to yourself. It’s just you, alone. Bound to learn to Love your most fragile parts. Bound to learn to exhale the past and to inhale the future. With trust, for Life. For You.

©Oladatter 2017 All rights reserved

The Battle

Above ground frosty branches spreading it’s beautiful chill.

Below the surface fragile roots being cut off.

Under the skin, the sound of chains mouldering away by the pressure of the wings liberation.

The smell of salt water and air, as tempting as the call of the siren.

Tramp harder, feel  the remaining roots! Stay on the ground, save the power of your only weapon.

Soon the air will be warm and filled by the song of the birds returning.

 © Kristin Oladatter 2017. All rights reserved.

The Visitor -Heritage from a Father

The rare bird….Sometimes dropping in for a visit. Unexpected, briefly and rather intense. Like the storm she is -Sudden. A bit violent. I never see it coming. I’m never prepared. She’s just there. Taking command. For a short period of time turning my world up-side-down. Then, just as sudden as she arrived, she’s gone. Leaving me in surprise and confusion. A little bit of fear and anger even. Leaving me with all my questions – what just happened? Who was that girl that in such a short time made me do things that never before crossed my mind? Impulsive and thoughtless. Not thinking of the consequences of my actions?

It takes me a while. A day, maybe. Or two. Then I remember. The visitor was the girl you created. Strong and fearless. A girl that believed in herself. A girl that could do anything she ever wanted.
You gave that to her; all the confidence she needed to go out in the world and make things happen. Doubtless and fearless.

She’s almost scaring me now, these days. So rare she is. But despite that. Despite the confusion and fear she leaves behind I can also sense something else. Amusement?  Joy? Oh yes. There’ definitely a bubbling laughter deep inside. There’s definitely a little smile on my face.

I wish you were around to see her, you know. Would she still make you proud? Would you still believe in her?
Cause you know, she needs you to. Whenever she’s runnning out of faith. Whenever she hesitates, stumble and doubt she needs you to.

I can almost hear your voice -That’s my daughter. That girl can do anything she want’s.-

Yes, I am. Always!

Yes, I can. Sometimes!

©Oladatter 2016. All rights reserved