I den tysta natten stod tiden stilla -recension

”I den tysta natten stod tiden stilla

Författare: Ingemar Härdelin
Vuxenroman
Utgiven av Ultima Esperanza Books
ISBN 978-91-88263-28-5

I samma ögonblick som jag får I den tysta natten stod tiden stilla i min hand infinner sig en nästan andaktig känsla. Fingerspitzengefühl är ett ord som kommer till mig. Bokens omslag med dess färger och bild (målning av författaren), den silkeslena ytan….och så titeln; allt är som poesi i mina ögon och händer. I förväg har jag fått veta att manuset till boken har legat närmare tjugofem år i en skrivbordslåda och att författaren Ingemar Härdelin har hunnit fylla åttiofyra år innan sin debut som romanförfattare. Andaktskänslan är med andra ord helt på sin plats i sammanhanget. Instinktivt vet jag att jag kommer njuta, och mina förväntningar är så höga att jag nästan bävar för att öppna boken och därmed möjliggöra ett högt fall av besvikelse.

Tanken på att inte vara gift med Barbro har aldrig funnits i Johans värld fram till dagen han möter Solveig, och deras omedelbara, självklara och passionerade dragning till varandra gör att han plötsligt tvingas tänka på det. Komplicerade tankar eftersom Barbro, som just nu ligger på sjukhus efter en bilolycka inte heller har tänkt tanken på att inte vara gift med Johan.

Vi kastas direkt in i det starka mötet mellan Johan och Solveig och fångas omedelbart i skildringen av Johans tankar, känslor och reflektioner. En värld och ett perspektiv som vi får behålla under hela läsningen. Fullkomligt oförmögen att kontrollera sig själv och situationen slungas Johan in i en omskakande tillvaro fylld av ångest, skuldkänslor och självförebrådelser, blandat med passion och hänförelse. Det blir en lång, smärtsam och svår väg til självkännedom i ett triangeldrama som bara kan sluta på ett sätt. Men på vilket?

Så mycket mer om handlingen vill jag inte avslöja. Ibland behövs det inte så många ord. I detta fall blir det två; LÄS! Och fingertoppskänsla. För I den tysta natten stod tiden stilla är så finkänslig och finstämd att jag bestämmer att ordet håller hela vägen. Tidigt i boken slogs jag av ångest och motstånd när jag insåg att vi närmade oss intima scener. Men även här fanns finkänsligheten, och jag kände mig snart trygg på att jag inte skulle få ofina vulgariteter kastade på mig som skulle förstöra stämningen. Istället blev det bara fint. Sedan fanns det tillfällen jag ville skrika till Johan; nej, nej! Backa Johan, Solveig är inte på riktigt, hon är alldeles för bra för att vara sann! Men så plötsligt tas även hon ned på jorden och blir mänsklig, när hon tydligt sätter sina gränser och visar Johan att hon minsann inte är en leksak som låter sig behandlas hur som helst. Nej, Solveig är verklig en kvinna med stort K. Klok är hon också. Det är även Johan och Barbro. De är så kloka att det till och med finns några lite längre stycken där dialogerna inte känns helt trovärdiga på grund av sitt intellektuella innehåll. Där jag som läsare tänker att ingen som befinner sig i en sån här svår konflikt skulle vara i stånd att resonera så vettigt som Barbro och Johan ibland gör. Men så är dessa dialoger så fullspäckade med insikter och visdom att jag till slut välkomnar de som lektioner i ren livskunskap.

Genom hela boken visar Härdelin att han äger full kontroll över språket. Aldrig hackar, rycker eller stör det, och det något ålderdomliga språket bidrar också till att det skapas en så fin balans. Som att det poetiskt vackra i språket på något sätt uppväger lite för det svåra i berättelsen.

Det känns riktigt bra att manuset fick komma fram efter alla år i lådan. Jag har redan börjat på omläsningen, och ibland kommer jag på mig själv med att fundera över; hur gick det sen då?

Ingemar Härdelin är pensionär sedan 1992. Under sitt yrkesverksamma liv arbetade han som lärare och musiksekreterare. Musik, konst och kultur har varit hans största drivkrafter och inspiration genom livet, och han är fortfarande en utövande cellist. Sedan 1992 är han även utövande konstnär, och målar abstrakta tavlor i akryl som helt överlåter till betraktaren att tolkas.

Härdelins konst

Köp boken hos Adlibris

Köp den hos Bokus

Förutom nyutkomna I den tysta natten stod tiden stilla, medverkar Härdelin också i Novellantologin ”Över en fika i Svea Rike” som kommer nu i december. Samlingen består at 35 tankeväckande berättelser från författare i åldern 18 till 84 om sådant som skrämmer oss i dagens Sverige.

©Kristin Oladatter Steen 2017. All rights reserved.

A Tale from the living room floor – about the small things growing big

The house is breathing peace and quiet. My Man leisurely laying on the couch with his book. Looking satisfied and relaxed, he is.  Not taking any notice of me, lying here on the floor. Invisible and unimportant. To him. That book is so much more important. To him.

I know I shouldn’t be here. Not like this, on the living room floor. I’m not aesthetic correct, black and dirty as I am. And I don’t exactly smell like a summer meadow. I belong in the laundry.

He has no idea the time is already passed four…..

The front door is opened from the outside world. Shoes and jacket being left in the hall way. Then the feeling of a never ending heavy silence. A long dejected sigh…..And the storm is here. The explosion of loud and angry words:

Why am I laying on the floor? Why am I ALWAYS on the floor. One day in the living room, another day in the bedroom, the bathroom…. Or in any other room. Why am I always everywhere else than in the only place I belong, in the bloody laundry??! Why don’t you ever learn?

Angry footsteps approaching me. Fast and angry hands picking me up. Carrys me to the bathroom and throws me in the laundry. Then angry footsteps again. Another door…. And the quietness is back. Not as peaceful as a moment ago. But quiet.

From the bathroom shelf I hear a long relieved sigh from the toothpaste tube; puh, it wasn’t me this time.

But I know, tomorrow it may very well be the toothpaste tube. You see, it’s very hard to learn how to squeeze it on exactly the right place. Or it could be me. Again.

I don’t harm, lie or cheat.

I don’t drink, fight or kill.

I just don’t seem to be right, or belong everywhere. I may not look or smell so good all the time. But don’t  tell me small things can’t make a difference. I have the power to change everything just by being in the wrong place. I have the power to create thunder storms and change peace to war. Just for being me.

And I am not big at all……

I am, after all, just a pair of dirty stockings!

image

 

All rights reserved. Copyright  ©Oladatter 2016 . Featured image by ©IM PHOTO