Övergivet -En tidsresa i de djupa skogar

I slutet av grusvägen
på väg till ingenstans,
det övergivna huset.
Omsorgsfullt inbäddad i natur,
det är knappt du ser det.

I en annan tid började naturens kamp,
att återta allt det som möjligt är.
Resten får bli kvar.
Helt ostört kan det tålmodiga arbetet fortgå,
det finns ingen där som hindrar.

Halva taket har ändrat skäpnad.
Från ett rum sträcker sig träd och växter
mot ljuset som strilar in,
från där golvet en gång var tak.

I ett sovrum har endast mössen haft roligt.
Festat loss, på madrasser i en obäddad säng.
Några kläder på en lina väntar på torka,
doftar inte sommaräng, utan mer av rutten myr.
I eldstaden ligger icke-förkolnad ved
med ett fint täcke av mossa.

Om du blundrar kan du höra…
Trummandet av barnafötter över knarrande golv.
Fnitter och skratt genom rummen.
Ljuvliga ljud av kärlek och närhet.
Ekon från förr
ekon från förr

Plötsligt var allt över.
På ett ögonblick?
På ett lyckligt ögonblick,
med tid att säga far väl?

På gårdsplanen står den gamla pärlan,
iklädd sin bruna fina kostym.

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

©Kristin Oladatter 2018. All rights reserved

Together for a Sunday in the Park – A documentary of our Time

The Sundays in the park is looking slightly different…

The surreal feeling of time standing still.

The new togetherness makes me feel yet more alone.

No eye contact. No smiles to brighten your day.

And I wonder; what are we learning?  What wisdom will be the outcome?

At least we are getting outside our doorsteps?

I feel old…

I feel scared.

For these monsters are starting to feel very real!

And I am LOST

 

All rights reserved. Copyright ©Oladatter 2016